Det finns ett antal saker som har upplevts som problem denna vinter tycker jag. Några av dem är bland annat undermålig snöröjning och sedan har vi dessa tågproblem som år efter år plågar oss resenärer och det verkar inte som att man kan få ordning på dem.
Snöröjningen här i Järfälla där jag bor fungerar dock ganska okay, jag har hört betydligt värre historier från Stockholms stad och en del andra ställen men det är fortfarande så att man inte hinner med att röja när snön faller, sedan blir det gärna några plusgrader och kallt igen, snöhögarna bottenfryser och det enda hjälpmedel man har är att salta mer och mer. Detta eländiga salt som är miljöförstörande, förvandlar snö till modd och is till – ja jag vet inte men det verkar inte bita på kärnisen som kommer sig av att man fuskat med plogningen.
Robert Aschberg på Radio 1 har tagit upp problemet berömvärt men vi får liksom aldrig några svar från våra ansvariga politiker. Andra prioriteringar och det är mer snö i år än det var förra året. Det är iofs inte så länge sedan som vi hade snörika vintrar här i Stockholm men mannaminnet hos våra politiker i kommunerna är ganska kort. Aschberg uppmanar folk att minnas detta när valet kommer 2014 så det kanske man skall ha i åtanke ändå.
Jag lider inte så värst av det egentligen, folk trampar snabbt upp sina myrstigar, ibland blir det frukteligt halt när man har plogat och det kan ibland vara bättre med ett packat snötäcke en ploga och salta slask på det som blir kvar. Förutom för bilarna och miljön då förstås. Eller dagvattennätet. Salt borde bara få användas när det faktiskt är halka, inte som ett substitut för riktig plogning.
Och sedan har vi det eviga samtalsämnet om vintrarna, tågen, eller snarare bristen på dem. Nu har Norrlandståg kastat in handduken på sina fina nyinköpta X62 och skall till i mars om vi har tur få upp gamla skånetåg av modell X11. Men först måste man renovera dem och måla dem i företagets fina färger innan man tänker trafiksätta dem.
Jag tycker att man kanske skulle trafiksätta dem ändå även om de är slitna. Det är väl kanske inte läge nu att fundera över sin corporate identity genom att måla tågen i rätt färg. Kanske man skulle försöka fundera på den genom att köra tågen man åtagit sig att köra i stället, folk kommer ju att jubla. Problemet tycker man borde vara i avtagande, inte växande men det ser ju ut som det blir värre hela tiden.
Isbildningen slår ut tågen helt om den inte lossnar och dumpar tonvis med is i någon växel på linjen som sedan inte kan läggas om. Vad är det som gör att de nya tågen drabbas så intensivt av vintrarna kan man undra? Storstockholms Lokaltrafik, SL, eller numera Stockholms Läns Landstings Trafiknämd som det heter (SL upphörde vid årsskiftet) har också problem med sina X60 men har åtminstone två rejäla depåer i Bro och Södertälje där man verkar hinna med hyggligt att fixa dörrar som hänger sig, få av den värsta isen och få ut dem igen till nästa morgon.
Ett av problemen som jag tycker är tydligt är att låggolvståg, de här som inte har ett eller ett par trappsteg upp när man kliver på drabbas mycket hårt. Det kanske inte är så konstigt eftersom utrymmet mellan tåget och banan tåget går på blir ganska litet, snön yr upp och packar in och täpper till, skivbromsarna blir varma inför nästa stopp och fryser sedan när man är ute på linjen på väg till nästa anhalt, synnerhet på regionstågen som kanske då kör rätt länge utan att motionera bromsarna.
Varför har vi låggolvståg i detta land? Jo det är ett svar på den tillgänglighetsanpassning för rörelsehindrade med flera som man har jobbat hårt med de senaste tio åren och lagstiftat till och med. Nya tåg som köps skall inte ha något knepigt insteg som hindrar rullstolar, permobiler eller gamla människor med käpp och rollator. Det är visserligen rätt bra tänkt men om tågen inte går alls har ju tillgänglighetsanpassningen i stället blivit en otillgänglighetstillpassning för oss alla. Tillgänglighet kostar ganska mycket pengar också. Jag säger inte att det inte är värt det, jag bara säger att det kanske finns smartare sätt att lösa problemet på än detta sättet.
Det går nämligen som en röd tråd mellan låga golv i tåget och problem på vintern. Gamla intercityvagnar och RC-lok från ASEA de rullar och rullar. Ja det blir is, inget som inte en lokförare med ett spett kan hantera och sedan kör man vidare igen. En och annan luftslang får man ju byta ibland och det loket som tömde sin transformatorolja för något år sedan när jag satt på motspåret väl skyddad i min X60 kanske inte kom så långt när han fick grönt…
Men i stället för att sänka golvet i tåget till plattformens nivå så kanske man kan höja plattformen till tågets golv. Detta hade man t.ex. ganska lätt kunnat göra på Roslagsbanan när man nu rustar upp både den och vagnarna men även här blev tillpassningen på fordonen i stället. Det hade annars varit ett rätt bra stället att testa på eftersom det är en rätt homogen flotta tåg som trafikerar ändå. På andra ställen kan det ju vara svårt eftersom man har kvar gamla tåg som kanske inte passar mot de nya plattformarna då.
Andra sätt skulle kunna vara att ordna ramper ungefär som på bussar eller liknande. Det är inte jättemånga som ger sig ut med rollatorn i detta väder det kan jag säga. Man kommer liksom inte ens till tåget då så det kan vara bättre att ta en riksfärdtjänst direkt till sin destination. Det kostar väl oss också en slant men där säger jag väl bekomme.
Men man kan väl inte ändra på detta nu när olika tågbolag alla har köpt ungefär samma tågtyper och de verkar alla ha likartade problem i snön. Med hundratals nyinköpta tåg som inte fungerar bra i nordiskt klimat, vem skall bli först att erkänna att detta sätt att upphandla på inte fungerar så bra och vi kanske måste ändra på oss lite för det här skall bli bra?
Det verkar inte vara så att man kan sticka ut för mycket heller, trots kända problem så fortsätter ju olika bolag köpa samma tågmodeller. Men stanna upp och tänk efter lite, Norrlandståg – det kanske inte skall vara dessa modeller i framtiden utan modeller som tål att det ligger lite snö på linjen och som klarar det. Vi kanske måste återgå till klossbromsarna som på de gamla intercityvagnarna, de har en del andra fördelar också som att de rundar av hjulen och motverkar hjulplattor som slår sönder rälsen efter kraftiga inbromsningar.
X60 förresten som är pendeltågen här i Stockholm har en del andra problem också. När de var nya hade de innerdörrar som stängde som gjorde att de inte blev så förbålt svinkalla på vintern. Dessa är nu alla nycklade i konstant öppet läge. Gör väl att lastning och lossning av passagerare går lite smidigare men det blir ordentligt utkylt i tåget då man öppnar dörrarna och värmen är inte tillnärmelsevis lika bra som på X10 för att inte tala om de numera museala X1 som hade Riktigt Nordiskt Värmepaket där det var så hett att man kände hur det luktade svett kött från vadmuskeln om man satte sig för nära elementet.
Fotstegen är en annan liten detalj. I början rullade de ut så fint och eliminerade den där glipan mellan plattformen och tåget som en fot annars kan olyckligt fastna i. Har ni lagt märke till att dessa numera är fastlåsta i halvt utrullat läge. Så pass långt att den rätt stora glipan reduceras till en fälla för barnfötter men inte tillräckligt långt så den kan smälla i plattformskanten. Däremot är väl utstickande föremål på det sättet under tågets framfart på linjen väldigt otrevligt om någon skulle råka komma lite för nära. I en rätt taskig höjd dessutom.
Även förarmiljön har fått mycket skäll i X60. Jag säger inte så mycket om det än att de flesta säten inte är så bekväma men det är ju ett pendeltåg som jag sitter ungefär 1,5 h på varje dag totalt när jag reser till och från jobbet. Det går bra. Förarstolen däremot verkar många haft synpunkter på att den inte är bra och föraren skall ju sitta hela passet. Ja – om inte avlösningen spricker när han tvingas fortsätta köra tåget då tills de får fram en annan förare som kan ta över vilket kan ta en del tid ibland.
Man frestas ju att säga att det var bättre förr. Det var det väl inte men en del saker kanske man byggde lite stabilare med vårt ibland lite kärva klimat i åtanke förr, något som tågbyggarna nere på kontinenten kanske inte har riktigt samma problem med och därmed inte utformat tågen för på samma sätt som man gjorde en gång när man byggde de intercityvagnar som rullar rikligt varje vinter än i dag.