Brännvinet kom till Sverige på 1400-talet via köpmännen i Lübeck och det hade en industriell tillämpning, nämligen tillverkningen av krut och som namnet antyder så fick man spriten genom att destillera vin. I Sverige under denna tid var de rusdrycker som gagnades mest mjöd gjord på honung och öl, båda relativt alkoholsvaga och fungerade bra som måltidsdryck. Det var först när svensken lärde sig destillera sprit från mäsk gjort på säd som det egentliga brännvinssupandet tog fart, detta skedde runt 1600-talets början, först inom adeln och därefter spred sig bruket snabbt även till de lägre stånden och det var i slutet på 1600-talet, under nödåren, som det egentligen först upptecknas som ett problem. Egentligen var det inte superiet som var problemet utan brist på brödsäd eftersom man hellre tillverkade brännvin än bröd. På grund av detta förbjöds tillverkningen för husbehov av kungen.
Efter nödåren och de dyra krigen som fördes under 1700-talet insåg man att det kunde finnas en möjlighet till statlig finansiering genom skatt på rusdrycker. Man började utforma regler för alkoholtillverkning, ibland var det tillåtet för husbehovsbränning, ibland blev det förbjudet igen men så kom nödåret 1756 när man förbjöd all tillverkning av brännvin på obestämd tid. Det var förstås inte lätt att kontrollera detta utan man tror att ungefär 250 000 tunnor sprit må ha tillverkats årligen i lönndom trots detta förbud!
Gustav III tog ett nappatag med det privata brännvinet – han ville att inkomsterna skulle gå till staten så allt som hade med sprit att göra förbjöds även reparationer av bränneriverktygen och själva pannorna likväl som import från utlandet. I stället anlades ca 60 stycken så kallade kronobrännerier runt om i landet. Dessa var de enda som lagligen kunde tillverka sprit men det stoppade förstås inte lönnbränningen och det som var tänkt som en stor inkomstkälla för staten blev i stället ett jättelikt överskott av sprit som var svårsålt. Här kastade man in handduken och efter tio år av kronobrännerierna så tillät man åter igen husbehovsbränningen.
Bränneriet tog fart ordentligt i stugorna och i varenda handelsbod kunde den som önskade köpa sig en sup eller en tunna, superiet har aldrig varit så utbrett i sverige som då och det kom snabbt att bli ett folkhälsoproblem, inte bara för de som drack men det uppstod även en misär runt de barn som växte upp denna tid. Man drack för motsvarande 45 liter brännvin per person (alla inräknade även barn) och aldrig har vi varit i närheten av den sortens konsumption senare. De första måttlighetsföreningarna bildas runt 1830 i Stockholm, ca 20 år senare kom de första helnykterhetsrörelserna som en reaktion på det ohejdbara supandet.
År 1850 var Falun först med att skapa ett bolag som skulle sköta all brännvinshandel i staden. Man ordnade så att några bergsmän skulle sköta krogarna och bränneriförsäljningen utan egen vinning, vinsten skulle tillfalla det allmänna. Fem år senare kom en ny brännvinsförordning som innebar att man skilde på tillverkning och försäljning, dvs inte nödvändigtvis kunde den som tillverkade brännvin ha rätt att sälja det till den som så önskade.
Sålunda förbjöds husbehovsbränningen helt år 1860 och fem år senare kom även Göteborgs Utskänkningsaktiebolag igång, ett bolag som skulle ägas av aktade män som enbart uppbär skälig ränta. Ett annat namn var Göteborgssystemet som framför allt arbetade med att sanera krogarna, det var där folk både köpte och drack sitt brännvin. Göteborgssystemet utvidgades i rask takt till Hudiksvall, Stockholm och Lund – andra städer bildare också bolag på samma manér men med andra namn, Bolagskrogarna skulle vara rena, prydliga och de som blev för berusade eller otrevliga skulle avvisas. Nu införde man även en 18 års åldersgräns.
De nya bolagen blev förstås väldigt lönsamma om någon hade tvivlat på detta, vinsten investerades i stor del i den industrialiseringsprocess som fortgick under 1800-talets snabba industriella revolution vilket genererade ännu mer pengar åt bolagsägarna och inte sällan även åt det allmänna. Riksdagen beslöt också 1863 att 20% av vinsten skulle gå till staten. En del bolag försökte förstås komma undan denna beskattning och det slutade med att riksdagen beslöt att ta all vinst till staten i stället. Så kan det gå när man bråkar med statens medel och försöker komma undan.
Detta var förstås inte så populärt hos spritproducenterna och en person stack särskilt ut i detta, hans namn var L. O. Smith och han ordnade med båtturer till brännerierna i Stockholms skärgård på Fjäderholmarna och även lite närmare, till Reimersholme. Under dessa turer kunde deltagarna köpa sprit till betydligt lägre priser än på bolagens krogar och det var en sorts tidig upptakt till dagens finlandsbåtar kan man väl säga…
Så sent som 1914 tog en läkare vid namn Ivan Bratt över det nyöppnade Stockholmssystemet. Han införde genast en motbok med individuell ransonering, dessutom blev det obligatoriskt att äta om man drack rusdrycker på krogen. En tid runt 1917 rådde till och med totalförbud i Sverige vilket berodde på första världskriget och efter totalstoppet gällde 2 liter per kvartal och person. Starköl förbjöds även det och när kriget tog slut infördes motboken över hela landet.
Motboken hade vissa problem, det var byråkratiskt och det var blanketter, stämplar och kontroller som skulle genomföras. Dessutom styrdes tilldelningen av kön, förmögenhet och samhällsposition, något som sågs som djupt orättvist. Den som var arbetslös eller saknade inkomst fick ingen tilldelning alls, man kunde inte ens äga en motbok. En ogift kvinna fick en mycket liten tilldelning medan en disponent fick så det räckte och blev över kan tyckas. Dessutom kunde en kvinna som gifte sig förlora rätten till egen motbok, i stället var det mannen som fick köpa ut.
År 1922 hölls en folkomröstning om totalförbud på alkohol, det var oerhört jämt in i det sista. Till slut vann nejsägarna (nej till förbud) med ca trettiofem tusen röster. Förbudsivrarna kom främst från norra Sverige, i Västerbottens län ville så mycket som 81% av invånarna totalförbjuda spriten, i Skåne var antalet endat 19%. Trots att folkomröstningen var rådgivande enbart (som de brukar vara) så valde man att gå på resultatet. Inget förbud infördes även om några orter som exempelvis Umeå försökte med ett lokalt förbud en tid genom att ha höga åldersgränser, dra in restaurangrättigheter och ransonera till maximalt 1 liter per månad. Till slut protesterade Polisen och man återgick till ordningen.
Till sist höjde till och med nykterhetsrörelsen sina röster mot motboken eftersom orättvisorna blev så stora. Nykterhetsrörelsen ansåg också att motboken legitimerade konsumptionen av den fastslagna mängden alkohol och efter hela nio år av utredning (man kan anta att det våndades en del om detta) så försvann motboken den 1 oktober 1955 och en ny tid tog sin början.
Från och med nu kunde man på bolagens försäljningsställen handla sprit om man var minst 21 år fyllda, inte berusad vid köpetillfället och inte langade. Ungefär ganska precis de reglerna som vi fortfarande, 2012 har på Systembolaget – och nu ser ni också var själva namnet kom från. Försäljningen skjöt i höjden, ökningen var nära 25% det första året och fylleriförseelserna fördubblades det året.
Nya kontroller infördes, spärrlistor antogs i stället av nykterhetsnämnden, legitimationstvång för alla och två rejäla skattehöjningar på spriten var de åtgärder man svarade med. Samtidigt började systembolaget propagera för vin i stället för sprit. Brännvinet tappade mark och det fortsatte med hjälp av kampanjer och ytterligare skattehöjningar och så småningom vände det, supandet gick ned, försäljningen av vin ökade och sprit minskade och på totalen blev svensken mer skötsam i sitt supande.
Mellanölet infördes 1965 och levde lyckligt i tolv år och det brukar sägas att det var den allent rådande största orsaken till den ökade konsumptionen på 60-talet av alkohol och nästan hela 70-talet. Systembolaget blev mer aktivt och man startade kampanjer som Spola Kröken som faktiskt fungerade, det bidrog till att folk drack mindre och det höll i sig fram tills vi gick med i EU.
Året var 1995 när Sverige med medlem i den Europeiska Gemenskapen. Två år senare förkunnade EG-domstolen att vi fick behålla vårat systembolag men bara för försäljningen. Produktion, import, export och restauranghandel kunde skötas av andra bolag så där försvann monopolet som bolaget tidigare hade.
I dag är konsumptionen på en nivå som den inte varit på hundra år. Det är en kombination av delvis avvecklat monopol, förändrade skatter, egenimport från utlandet, alkoläsk, låtsascider och inte minst internethandel. Vårat bli-full-till-helgen har kompletterats med en mer kontinental syn på öl-efter-jobbet och vin-till-vardags och tillsammans ger det vid lag att vi konsumerar återigen på en rätt hög nivå.
Jag tycker om systembolaget. Det finns flera anledningar till det men personligen är det faktiskt sortimentet som jag tycker om, så var det inte alltid, för den som vill bläddra i en Systembolagets Prislista 7 maj 1990 kan ni klicka på länken och titta själva. På den tiden var utbudet rätt dåligt rent ut sagt, åtminstone så som vi blivit bortskämda med nu för tiden. Anledningen till detta är förstås att man har breddat när man förlorat monopolet, svenskarna har börjat uppskatta mer än Spanskt Lantvin och man botaniserar som aldrig förr.
Tänk också på att penningvärdet i denna prislista i dagens pengar skall multipliceras med 1,5 då svenska kronan tappat lite drygt 50% av sitt värde sedan 1990 (till januari 2013). Omräkningstabeller finns på bland annat SCB:s hemsida. Det gör att man även ser att priserna blivit betydligt billigare och det är troligen så att det är medlemsskapet i EU med andra skattesatser, högre konkurrens, ej tillåtet att sätta upp handelshinder med mera som är orsaken till denna prissänkning.
I denna gamla prislista finns också en annan intressant sak att upptäcka. Titta på utbudet av Whisky så får ni se. Amerikansk Whisky 6 olika sorter. Irländsk 1 (+1 i specialsortimentet), Skotsk blended 23 stycken sorter och så kommer vi till singelmalt, denna dryck som funnit sig tillrätta djupt i den svenska folksjälen efter att den blivit populär på 2000-talets början, hela 3 sorter plus 5 stycken i specialsortimentet. Det ni.
Det var INTE bättre förr.
Förutom detta kan man förstås hitta både spanskt och grekiskt lantvin. Vad som kom i flaskan skall man inte bry sig om, det valdes ut något lämpligt och buteljerades. Det är på grund av detta fynd av en gammal prislista som jag har insett att när generationen över mig (de som är 60+ i dag) pratar om fin Whisky så har de väldigt magra idéer om vad som är Whisky och kommer gärna med en Jim Beam eller liknande. Nu förstår jag varför det är så, jag har växt upp med ett mycket bättre sortiment, ett sortiment de inte hunnit vänja sig vid ännu eller ta till sig och det är ju förstås precis så det skall gå till i en generationsväxling – det skall gå mot det bättre.
Ägna gärna en stund åt den här prislistan och fundera kring den. Jämför med vad du hittar på systembolagets websida i standardsortimentet i dag. Vi pratar ljusår i skillnad mina vänner. Till sist vill jag avsluta med en underbar komposition som heter En halv böj blues här framförd av Cornelis Vreeswijk.
Källor:
Systembolagets hemsida, diverse museers hemsidor, artiklar i pressen, samt inte minst den scannade prislistan av Tobias Hellsten från Google+ som jag får tacka så mycket för att låna!
Uppdatering – En Halv Böj
2013-06-08
Jag har fått ett par mail angående uttrycket “en halv böj” och det kommer från unga människor som nog inte fått handla på bolaget innan det blev självplock. På den tiden fick man köa till en kassa och när man kom fram fick man beställa det man ville ha.
Produkterna som det såldes mest av fanns alltid närmast kassan eftersom det gjorde expedieringen mer effektiv. Detta var också under samma epok som man inte kunde betala med t.ex. visakort om man använde kredit på kortet, det var förbjudet att handla sprit på krita nämligen.
En “kvarting” explorer, dvs 375 ml eller 37.5 cl var en populär vara. Faktiskt under en period den mest köpta starkspriten och därmed fanns den ofta på en hylla nästan direkt under kassaapparaten. Uttrycket “halv böj” var alltså när kassapersonalen böjde sig ned till denna hylla och plockade fram en pava “skeppet”.
Även uttrycket “en hel böj” förekom men enligt min egen erfarenhet var det inte så att helflaskan Explorer låg på hyllan under, ofta låg den bakom kassapersonalen som fick vända sig om och hugga en pava från hyllorna på väggen bakom så hel böj kommer förmodligen från ett felaktigt antagande att halv och hel har med storleken på flaskan att göra.
Jag har även hört folk som tror att böjen har med “kröken” att göra. Att en halv böj skulle vara en halvkrök medan en hel böj en helkrök (75 cl) men det är också fel egentligen.