Den franska internetoperatören free har varit i blåsvädret lite efter att man tidigare berättade att man hade planer på att installera ett filter i sitt nätet som tog bort sidors annonser för vissa av sina kunder. Man skulle därmed få en situation där den enskilde kunden måste säga att den vill ha annonser, annars skulle de blockeras.
Det verkar vara samma idé här som nättidningarna gnäller om, man angav att det var ett sätt att i förlängningen försöka få ta del av annonsintäkterna som exempelvis Google och andra annonsörer på nätet drar in.
Prominenta sajter protesterade naturligtvis högljutt och uppvaktade ministrar i franska regeringen för att övertyga dem om att annonsblockering inte var rätt väg att gå.
Det gick så långt att frankrikes minister för digital ekonomi, Fleur Pellerin, fick övertala den bångstyriga ISP:n att upphöra med sådant trams och säger att en ISP skall inte ensidigt gå in och ta bort eller lägga till annan information från websidor de inte äger.
Men det väcker en intressant fråga om vad man som ISP får och inte får göra. Någon egentlig lagreglering av detta finns väl inte men det finns en etikett för nätet som säger att det är ett sorts intrång att ändra trafiken på vägen mellan den som skickar den och den som är den avsedda mottagaren.
Något egentligt ramverk för detta lär väl inte existera i dag varken på nationell eller på EU-nivå men i USA har exempelvis FTC (Federal Communications Commission, delvis motsvarigt till vårt PTS) tagit fram riktlinjer för detta och dessa förbjuder ISP:er att blockera material så länge det inte är sådant som kan anses vara olagligt.